Go är det brädspel med lång historia som har fått kultstatus i exempelvis Japan. Här är mästare inom Go kändisar och anses vara väldigt visdomsfulla och smarta.
Go härstammar dock från Kina och nämns för första gången i en text från 500-talet före Kristus. Spelet har enkla regler men hyllar ändå för strategisk mångfald och ett spel där varje spelomgång är helt ny.
För nybörjare brukar man börja med ett rutnät på 13×13 rutor. Standard är dock 19×19 och det finns dem som är ännu större. Grundtanken är enkel: som i schack finns det svarta och vita pjäser och det gäller att tillfångata så många pjäser som möjligt från motståndaren. Man placerar stenarna på skärningspunkterna och inte i rutorna. Har man väl lagt ner en sten får man inte flytta den igen, vilket gör att varje drag måste noga övervägas.
Man vill fånga territorium på spelplanen vilket görs genom att omringa tomma områden med sina stenar. Man kan också omringa sin motståndare för att få ta deras sten från brädet. Till skillnad från schack är det svart spelare som börjar. Eftersom denna får en fördel i spelet kompenseras den vita spelaren med bonuspoäng innan matchen har börjat, något som kallas komi. Komi brukar ligga runt 5,5 – 7,5 beroende på tävling och land. Man ger en halvpoäng så att matchen inte kan sluta oavgjort.
Det finns en extremt hög grad av olika drag som går att göra. Man tror det finns fler drag än elementarpartiklar i universum. Det betyder att datorer inte är lika bra på Go som på Schack. De är faktiskt väldigt dåliga när man tänker att den bästa datorn är lika bra som människor med 1 års spelerfarenhet. Go är ett sådant komplext spel eftersom det handlar mycket om att se mönster, vilket är svårt för datorer att göra.